Studier upp till öronen

Jag har fullt upp hela tiden känns det som. Kurserna vi läser nu har jag inte riktigt hängt med i och när man läser i sånt högt tempo som vi gör är det svårt att komma ikapp. Dataanalys & Statestik är väl värre än Grundläggande Logistik, men båda är räknekurser och det har gjort att jag har blandat upp dem i mellan åt. Jag lyckades även dra på mig en omtenta, vilket redan är imorgon. Roligt!..... Nä faktiskt inte kul alls. Jag kände mig ändå rätt säker förra gången men det gick ändå inte vägen så nu får jag hoppas att det går bättre imorgon även fast jag kännt mig hängig fram och tillbaka i 2 veckor nu. Idag var det värst dock, klara knappt av att vara människa då kroppen gör ont och huvudet är tungt och värker. Det kan i och för sig bero på att jag igår åkte till studion och började spåna på koreografier inför en Dragshow jag ska vara med i Augusti. Showen kommer förmodligen vara delaktig och ha något under Stockholm Pride, sen även några föreställningar (förhoppningsvis) under Gävle Pride. Jag är jätte exalterad och det är jätte kul att få vara med och bestämma samt koreografera. Jag tror att detta kommer bli jätte bra! Har redan nu en bra feeling om att vi kommer lyckas få ihop något exraordinärt.
 
Now, back to the books. Wish me luck!
 

2017

Tänk att det redan är ett nytt år. 2018, det känns så fel på tungan. Vart tog 2017 vägen?! Ett år som jag aldrig kommer att glömma. Året som jag gjorde världsresan, åkte till länder som jag drömt om i flera år, gjort sånt som har funnits länge på min bucketlist. På resan när jag var med om flera dödsupplevelser varav en av dem var så pass allvarlig att vi inte visste om jag skulle klara mig inne på sjukhuset eller inte. Året som har försökt att återhämta mig efter sjukhuspersen och samtidigt komma tillbaka till mitt "normala" liv. Året jag valde att börja högskolan och hann klara mina första tentor (vilket jag inte räknade med). Blev untnämd till bästa 0-an, vilket menas med att jag var den mest engagerande och stöttande av alla som var med på insparken. Blev utsedd till Toastmaster och hållt egna sittningar på skolan. Året jag började med pole dance och även blev dansinstruktör. Ett galet hektiskt år, men jäklar vad jag har åstadkommit, lärt mig och haft roligt! Det finns inte ens en chans att något annat år kan slå 2017.
 

Initiativ till Högskolan

Som de flesta av er vet har jag börjat på Högkolan i Gävle. Det var ett stort steg för mig att ta steget att bestämma mig för någon större som detta. Det är inte många som tror att jag tycker sånt här är jobbigt, "jag är ju så social" eller "du har ju rest över hela värden, du kan väl inte vara rädd för att börja en svensk högskola?!". Men svaret på det är JO DET KAN JAG VISST! Jag hatade det i början... Hade ångest i flera veckor innan jag faktiskt tog mitt pick och pack och flyttade hit. Jag älskar verkligen att träffa nya människor, men på mina resor har det ju alltid varit att alla sitter i samma sits. Om det verkligen hade varit katastrof på något ställe så hade man rest vidare i alla fall ett par dagar senare till ett bättre ställe. Men när man ska flytta till en ny stad och börja på en ny skola så har man ingen aning om hur folk ska vara eller om man träffar någon som man i huvudtaget trivs med. Jag har dock fördelen med att ha min morbror, mormor och morfar här så helt ensam skulle jag aldrig bli. Men rädslan låg ändå där och modlade... 
En annan sak jag tyckte var nästan värre var just att börja studera. Jag har dyslexi och har kämpat med det hela livet. Att förhoppningsvis hängt med på vad läraren säger och eventuellt, kanske, möjligen hinna skriva ner det så att jag lär mig. Men varje gång har det blivit att jag inte hänger med på vad läraren fortsätter att förklara. Eller man har fått ett visst antal sidor som ska läsas, men jag har alltid fått lotsas att jag hunnit läsa klart för jag inte vill sitta själv och dra ner på takten inför resten av klassen. Jag har fått kämpa massor efter skolan sen istället för att hålla uppe studierna. Jag fick diagnosen första året på gymnasiet och det var på ett sätt skönt att få en förklaring varför jag hade så jäkla svårt att hänga med jämnfört med så många andra. Men samtidigt kände jag att det var en skam. Ett handikapp. Ett funktionshinder helt enkelt. Det var inte helt lätt att acceptera, och det gjorde jag heller inte de första åren. Jag ville "bli av med det" och började då ta extra lektioner i svenska för att bli bättre. Något som förbättrade mig, och som sedan även stärkte mig som person. Jag lärde mig otroligt mycket på att inte ge upp, och just detta med att språk är en färskvara så kände jag att det har verkligen hjälpte mig. Jag blev självklart inte av med det men det blev lite bättre.
Nu för tiden tycker jag inte det är ett handikapp längre utan oftast brukar jag se det som en fördel då jag tror att just dyslexin har fått min hjärna att tänka om, eller vad man ska säga, jag har lärt mig att tänka som alla andra men jag har samtidigt minst ett annat allternativ där tankegångarna går en helt annan riktining. Men jag har ju inte gått i skolan på så sätt de senaste åren heller. Många närstående till mig som har gått eller går i högskolan säger alltid att det är rätt tufft och svårt att hinna med. Min tanke har då alltid varit "om de tycker det är jobbigt och svårt, hur fan ska jag ta mig ann detta?!". Men nu jäklar gör jag det, och just nu känns det otroligt bra! Högskolan är mycket mer anpassad dessutom för oss som tycker det är svårt att läsa och skriva och har massor med bra hjälpmedel som aldrig har erbjudits innan. Sen planerar jag in min pluggtid så att jag verkligen sitter och pluggar och gör det lättare för mig själv så att jag hinner med. Visst det har bara gått lite mer än två veckor med intersivs studerande så jag kan inte säga så mycket men hittills känner jag mig redan stolt att ta mig igenom sånt som känts föjävligt förut. 
 
Människorna jag har mött här är också helt underbara. Trodde det skulle vara mer att alla kom här ifrån och kände varnadra från tidigare, men nej så är det inte. Även de som faktiskt känner varandra (vilket är en liten prosentdel) är öppna och roliga mot oss resterande. Jag har redan fått underbara vänner som jag verkligen hoppas på kommer finnas i mitt liv i en lång framtid.
 
Att ta stora beslut som kommer påverka min framtid är något jag brukar ha besvär med. Jag har ofta koll på hur jag vill ha det just för stunden med saker och ting men nej, verkligen inte min framtid.. Är det inte super läskigt att ta sånna beslut? Lämna familj och vänner och dra någon annanstan. Visst, jag har gjort det förr, men det var med ett mål att jag kommer komma hem inom en rätt snart framtid (även om det förlängdes med dubbla tiden...).
 
 
 

From Fraser Island to Airlie Beach

Hey! I'm back again after a few Days in Noosa, two nights at Rainbow Beach, two nights on Fraser Island, one night on the night bus and now Airlie beach. There is so much to tell and show you but it doesn't matter how much I try, I won't be able to describethis amazing country and all the fun activities we're doing. 
 
Fraser Island is a really cool Island. You take a ferry which just about 10 min from Rainbow beach. We were placed in 12 different cars with 8 people in each car so we were a lot of people. Then the cars was placed with a group that had a guide. We were car 12 and had 3 other cars in our group and our guide was Mussu Moo and he was all crazy and funny. He really made the trip awesome while he was joking around with us and singing in the walki talkies. All of us who were over 21 was able to drive the cars 4/4W and it was sooo much fun But hard. You who has been driving on sand know what I'm talking about when I say it's difficult. I wish I could drive even more but we were a few sharing the front seat. 
 
On the Island we got the see beautiful nature, lakes, stars (the whole milk way!!), animals like spiders and dingos and sting rays, we got the experience sleeping in tents and sharing camping kitchen with 50 others. We had great parties during the afternoon and no one had sellsevice. So no phones for anyone, expect if you where taking photos 👌🏼. My phone got a new experience though, I put it in my bag cuz I thought that would be the best ano safest place but no.... someone decided to smash my bag in the trunk door. So now I'm very happy I brought my iPad. It sucks soooo bad but I'm happy I got Apple Care before going on this trip 🙌🏻.  But as you can figure, its not that easy to get a hold of me anymore until I get the phone fixed/changed. It's also hard to get any photos up here when I don't have any space for any more pictures... so it got to wait a little. 
 
Tomorrow it's time to go to the famous party boat, Clipper, which will take us to Withsunday Island. I heard it's just magic and I believe it when I search on the internet. I'm really exited! And I hope I'll get some pictures to show you later. 
 
 
 
 
Some pics of the crew, taken from Stacey.
 
 My almost dead phone.
 
 Airlie Beach, taking with the terrible camera from the iPad...
 
 
 Lagoon in Arilie. 

Stressed

Im going around and are really nervous and unsure now days. It super hard to be in this match proces again and it freaks me out a little. I don't know anything and what to expect. And the panic that there is no time left. I don't even have 7 weeks left and I don't know where I'll be by then. I don't have the time to say a proper goodbye, see you later for some of my friends. 
I'm super afraid for the future. I want to live for the moment and not think about the other things for a while. 
Bad pic but I got it from my friend Josefine. The elephant trunk is back and it says that's stands for luck.
I love you Jossan! Thank you so mich for it, I need it. 

Quentin is coocking dinner

Quentin is here. He arrived past Friday and he is going back next Saturday. We have been doing some stuff and had a lot of fun. Tonight was the best though! He made dinner for me and the kids. It was really good and on top of that he made a delicious desert. On Friday I think we will go to Skyzone to jump on the trampoline again. On Saturday he is planing some stuff that I can't know about, it will be a suprise so I am exided. Then on Sunday mom and everyone will arrive. Although I'll not meet them until Monday but that is so soon!